Cibi condimentum est fames

Denna veckan sällar jag mig till Wassenaars alla hemmafruar (det är sant, det är år 2010 även här) och agerar pappan i familjen, då denne är på business trip. Idag har jag hunnit lämna ett barn i skolan, med bil dessutom för att höja mamma-stämpeln, tagit med andra barnet och storhandlat, och nu ska jag förbereda kvällsmat och bakning i eftermiddag.
    Jag fick dock en liten chock när min kära yngsta lillasyster (som relativt olovligt delar Spotify-account med mig) hade ändrat min stämningsfulla Sinterklaasspellista (kolla dubblettbokstäverna i det ordet!) till en Sinterklaas/Amerikansk lite sliskig julmusiks-lista. Ett smakprov på vad listan innehåller: All I want for Christmas is you - Mariah Carey, Perfect Christmas - S Club 7 och Last Christmas - Wham. Enough said. Men jag tycker om dig ändå Anneli, jag tvivlar dock på att mamma vill lyssna på denna spellista med dig...

Tempora mutantur nos et mutamur in illis

Mina föräldrar tror jag är död. Mamma skrev precis på Facebook: "Allt bra?" Jag (något förvirrad) : "Ja." Mamma: "Bra! Du har knappt varit online på Facebook idag, så jag undrade lite". (Fritt ihågkommet). Och pappa är orolig för att jag inte uppdaterat min blogg.
     Därför ska jag tillägna ett inlägg till min Facebooks-löse far och börja med att Gratulera på Fars Dag! Enligt en av mina trognaste läsare (hint: en av mina bästa vänner, är 1 år och 9 dagar yngre än jag och jag har känt henne hela livet) har påpekat för mig att hon tycker det är roligt (ja, hon är ganska lättroad) när jag bloggar om min pappa och gör lite narr av honom. MEN eftersom det är Fars dag (1 timme till) tänkte jag istället vara lite snäll.
     Mats Hansson har som sagt inte Facebook, vilket skulle vara praktiskt ibland (tex. när man inte orkar blogga om sitt relativt innehållslösa liv). Ni vet, ibland händer det något litet i vardagen som man vill berätta, bara lite kort sådär. Mail är så omständligt, för jag är ju ändå är online på facebook... För att pappa inte ska känna sig utanför och gammal, kommer här några tilltänkta meddelande på hans logg.


Linnea Hansson Henne >> Mats Hansson
     Kommer du ihåg när vi försökte övertyga dig att stoppet i duschen berodde på att dina korta hårstrån band ihop våra långa, och att det därmed var din uppgift att rensa? Det är inte sant, jag erkänner. Här är jag den enda bidragande orsaken till hårförstoppning, och vattnet rinner långsammare än någonsin. Och ja, det är jag som får rensa själv. Tack för att ha skonat mig det i de 19 första åren av mitt liv. För det är äckligare än bebisbajs.

Linnea Hansson Henne >> Mats Hansson
     Min värdpappa berättade att när det är dags att träffa fruns familj, så brukar han ta med en bok, när språkbarriären hindrar hans vilja att vara social. Känns det igen? Undrade lite för mig själv om man väljer värdpappa enligt oidipusteorin eller om det bara var en tillfällighet

Linnea Hansson Henne >> Mats Hansson
     Grattis på Farsdag ♥ (säger man så ens?) Jag lever.

In varietate concordia

Idag gäller det! Himmelsblått guld, eller inte...
     Hade precis en konversation med min kära syster Ellen. Jag frågade: "ÄR DU TAGGAD?!" Hennes svar: "nä". Jag får lite smått panik och öser en massa frågor över henne: "VA?!" "eller... va?" "Ellen, seriöst är det nåt?" Hennes svar: "JAG SKOJJAR". Jag trodde min lillasyster hade slagit huvudet. Men nu är allt i sin ordning.
      Klippet ovan innehåller precis lagom dos samhällsvetenskap, nutidsorientering och humor, utöver fotbollen. Jag saknar politiska diskussioner i Simrishamn kände jag nu. Innan jag bänkar mig framför radion klockan 16.30 ska jag hinna in om till Haag och shoppa/fika med en vän. Nu: kläder och frukost.

Nihil agere delectat

WIIHOOO! Nu, nu, mina vänner, kan jag äntligen lägga upp egna bilder på bloggen, från min mobil. I onsdags köpte jag ett mini-usb och adapter i Leiden, och har numera tillgång till mobilbilder. Jag kan äntligen, faktiskt,  börja blogga, dvs uppdatera - med bilder - om mitt dagliga liv. Undantag: bilden ovan, jag är faktiskt sjuk och ful. (Se nedan) 
     Det jag gör om dagarna just nu är : sova, äta, gå på toaletten, sköta min hygien, nysa (återigen, se nedan) och, se How I met you mother (alldeles för många säsonger på för få dagar) online. Men, så, nu ikväll så har någon hällt sirap (läs: pokerspelande) i nätverket, så det tar en liten stund för mitt kära nöje att ladda upp.
     Jag är (se ovan) som ni förstår sjuk igen, och har drabbats av någon slags nysnings-förkylning. Nysningstillståndet, jämfört med vanliga nysningar skulle jag vilja jämföra med en kvinnlig vs manlig orgasm. (Oj, kontroversiellt... alla gapar, vad skriver den lilla flickan?!?!) Men ni vet, en vanlig nysning är som en manlig orgasm. Man känner hur den är på väg, det kommer,  jag kommer nysa, och JA, där kom det. Inget oförberett, ingen är förvånad, det gick snabbt.
     Nu, däremot, med min nysnings-förkylning, har jag nysningar a la kvinnlig orgasm. Det innebär, uppladdningen till själva aaaaaaatjoooo:et är mycket längre och framkallar fler reaktioner i kroppen, näsan kittlar, ögonen tåras, aaaa:et är där.... men det kommer inte alltid någon avslutning, något tjoooo. Däremot, OM det blir en avslutning på det hela. Ja, då är det en nysning som heter duga.
     Feel free att använda denna metafor om ni känner er beklämda i någon framtida sexuell situation. Nu ska jag återgå till nördandet.

Pergite!

Just nu har jag precis lyssnat färdigt på matchen mellan MFF och Brommapojkarna, allsvenskans topp-och bottenlag. Samtidigt som jag blir lite varm i hjärtat av MFFs klackens överröstiga (det heter så!) sång och 4-0 i som slutresultat, så kan jag inte hjälpa att tycka lite synd om BP. Tänk att bli totalt överröstad på den sista allsvenska hemmamatchen. Och dessutom, på köpet, förmodligen åka ur, med Malmöklackens mobbingsång sådär lite fint som soundtrack.
     Ikväll saknar jag en killkram. Det är en av de få saker jag saknar när jag är här, manliga vänner, det är inte överflödigt med manliga au pairer, nej. Jag känner inga killar i min egen ålder här. Och en björnkram kan man bara få från en man (förlåt Schyman).
     Denna vecka är ganska så händelserik, bland annat min fyller au pairbebis ett år på torsdag (var går bebis-gränsen förresten?) och jag får Antwerpenbesök på onsdag, trevligt! Och det är en ny månad, november, som liksom alltid är den månaden som svischar förbi. Ny månad är nytt tema, och därmed avslutning på min lilla tävling (Anneli och Hanna!) och imorgon kommer facit!