Min trygga hamn(stad)

Som ett svar på min nya bloggrubrik så kom alltså mitt första inlägg för året igår, den 20e januari. OCH jag slutar med månadstema i bloggen, det blev jobbigt.
     Rubriken återspeglar också det som jag känner är syftet med mitt år här, ett som dock inte kräver för mycket intelligens (usch det lät snoffsigt och dumt), att inte behöva plugga, helt enkelt. Därmed inte sagt att det inte är ett psykiskt krävande år, eller att jag behöver just tänka på så sätt att jag behöver planera och vara alert. Vissa veckor är riktigt jobbiga, fysiskt och psykiskt. Detta är en sån vecka. Det är ingens fel, men mitt "jobb" (säger fortfarande inte jobb, jag säger "när jag är med barnen", men i skriven text låter det inte riktigt politiskt korrekt) handlar om människor och att passa in i ett familjeliv är inte alltid konsekvent eller regelbundet. Det har varit tidiga mornar, jobbiga hämtningar med trötta barn och på den fysiska biten en bebis som helt plötsligt blivit ett barn på 15 månader och inte lika lätt att släpa runt på som för fem månader sen.
    I helgen ska jag till Antwerpen, eller ja, dess förorter. Det som förr var platsen som jag förknippade med ett yrande till så många släktingar som möjligt och ett hektiskt schema, är nu min frizon och min trygghet. Jag ska hem om i helgen helt enkelt.

In your face(book)

Bloggen handlar mycket om faren min, för jag känner att min direkta, fast ändå offentliga, kontakt med honom får gå via bloggen: Hej pappa! Man behöver inte ha facebook, men när jag är rolig med (och åt!) min mamma eller mina systrar, gör jag det via detta eminenta nätverk.
     På julafton hade vi en familjediskussion om olika medicinska begrepp såsom kiropraktik, oesteopati och naprapati. Min mammas barndomsvän, som är läkare med inriktning på mer alternativ medicin (tror jag är rätt på det, mamma?) sa att hon inte gärna hänvisade sina patienter till kiropraktiker, för att de enligt henne har en för manuell behandling, och inte tar så stor hänsyn till livsstil och mer psykologiska faktorer till de fysiska problemen. Efter att ha bott hela hösten hos en värdfamilj där mamman är just kiropraktor, och ha hört en mycket positivt om metoden, så ifrågasatte jag detta. Jag hävdade att naprapati är snarlikt kiropraktik, och båda är  "manuell ryggknäckning". Mammas väninna (och Ellen och pappa höll med) sa att hon själv hellre hänvisar till oesteopater som också "knäcker" men även har en helhetssyn på kroppen och att kosten har en inverkan på hur ryggen mår. Vår slutsats blev att det nederländska ordet för osteopati motsvarade den svenska naprapatin.
     Jag har ifrågasatt diskussionen sen dess. Surprise! (eller njä jag kanske inte hade skrivit ett långt inlägg om slutsatsen var att jag hade fel). Följande är från Wikipedia:

 Naprapati utvecklades ur kiropraktiken i USA under tidigt 1900-tal, och begreppen har till stor del uppfattats som synonyma. Svenska Socialstyrelsen tar upp naprapati och kiropraktik parallellt och med en likartad utgångspunkt. Under början och mitten på 1900-talet så uppfattades skillnaderna större, vilket dokumenterats i olika böcker

Naprapati finns nämligen som begrepp nästan uteslutande i Sverige och USA. Sverige är ett av de få länder där legitimation för naprapati utfärdas. Därför känner vi till ordet naprapati bäst. I praktiken innebär det att de svenska naprapaterna tar lite av den roll som kiropraktorer har i många delar av resten av Europa, tex i Holland.
    Ikväll har jag fått min första behandling av min värdmamma. Därav detta plötsliga intresse för medicinska termer, något som i vanliga fall inte intresserar mig särskilt. Men detta var mest ett statement: jag hade faktiskt rätt.