The one about panik

Imorgon åker jag till Paris. Idag glömde jag att jag hade min första språkkurs i nederländska, som snabbt blev en avancerad kurs av samma slag. I helgen ska mitt rum vara gästrum, jag ska städa ikväll (inatt) för jag glömde språkkursen. Jag ska packa. Min mobil kommer inte fungera utanför Holland, så jag hoppas jag hittar Hanna. Blev lättad när hon precis loggade in på skype och vi bestämde vi skulle ses vid metron. Jag måste lära mig säga "Var är metron?" på franska. Imorgon ska jag sitta sju timmar på en buss, sova sju timmar på en buss?

Sen har jag även drabbats av detta. Vilket resulterat i att efter min nästa Antwerpen-trip, näst-nästa helg, har jag bestämt mig för att ha en internetfri (facebookfri) månad, eller ja, okej vecka. Nyhetsflödet får komma från tv.  

The one about soliga dagar

Jag försöker krama ur och njuta så mycket som möjligt av vad som känns som de sista varma dagarna i mitt nya hemland. Igår var jag med Noa på nöjesparken (igen), efter smärre olyckor här hemma. Jag var en dålig au pair som lyckades skada treåringen två gånger inom loppet av 5 minuter, på grund av min egen katastrofala klantighet. Belöningen blev glass och Parisarhjulsåkning - cirka 10 rundor. Jag har alltid sagt nej till den sistnämnda aktiviteten innan, men jag hade för dåligt samvete igår. Fritt fall och bergodalbanor går ju snabbt, hinner inte tänka förrän man är nere på den trevliga marken igen. Jag ogillar dock starkt denna åkattraktion, blir så himla höjdrädd, för att det går så långsamt, och svajar, och känns osäkert, och jag får svindel, och den kära åkkamraten tycker färden blir ännu roligare om man rör sig så mycket som möjligt, och gärna intar liggande ställning...
     Senare på eftermiddagen gick Duinrell-duon till centrum för att träffa min au pairvän Aija. Vi träffades på glasstället Luciannos (underbar glass förresten, om någon hälsar på här måste vi gå dit - även om det är mitt i vintern!). Att ta med ett barn till en glassbar och inte bjuda på glass är lite tortyr, så det blev glass, igen. Senare kom också Aijas au pairbarn Nynke och hennes mamma. Nynke och Noa går i samma klass, men varken jag, Aija eller några av flickornas föräldrar har sett dem leka tillsammans i skolan, och jag och Aija har smidigt lite planer på hur vi ska få dem att leka tillsammans, medan vi kan prata ostört. Det visade sig att glass och uteslutningsmetoden (=avsaknaden av andra barn) var lösningen. Alla är nöjda.

Bild tagen av Aijas blogg

     Idag var septembervädret, om möjligt, ännu bättre. Jag hade bestämt med min värdmammas väninnas au pair, Steffie, så jag tog cykeln och begav mig dit i det fina vädret, som jag missbedömt - svettigt! Väl framme pluggade vi nederländska tillsammans, för jag ska nämligen på min första kurs imorgon. Det är tydligen väldigt svårt att placera lilla Linnea i en kurs på rätt nivå, men jag hoppas detta blir lösningen, jag ska få extra skriv-och stavningsuppgifter.
     För övrigt längtar jag just nu mest till helgen, och Paris, och Hanna, och att sätta hennes hemska barn på plats, ha!
    

The one about hemlängtan (?)

Det började här...



Ni vet när man sitter och slösurfar, och hamnar på det förödande youtube? Förödande för att det är tidskrävande. Det hände mig igår kväll. Det började med klippet ovan (ljuva 90-tal förresten, kände nostalgivibbarna från Hanna). Robynhitsen ledde tillslut till Dancing on my own och jag fick ett litet styng av längtan tillbaka till i somras på Paviljongen. Sitta ute med ett glas vin (eller två eller en drink eller ett par shots...hrmm) för att sen gå in och dansa som en galning. Simrishamn är vad det är, men på sommaren är det underbart att stanna himma po Österlen.
     Jag och Charlie pratade i Amsterdam bland annat om hemlängtan. Och om att jag inte kände hemlängtan (än). Men att jag saknar mina vänner. Det är nog min hemlängtan blev slutsatsen. Om jag bara har vänner, min dator(+ internet) och kaffe så ska det nog gå att kalla de flesta platser för just hem. Jag har nog lite nomadblod någonstans ifrån.      

Mina stora småsystrar (och min feta hand)

     Jag har för övrigt konstaterat att jag tar hand om en Ellen Hansson Henne-klon, sådär 14 år yngre bara. Ett under att det går väldigt bra, och att jag tycker om henne vansinnigt mycket. För jag och Ellen var (och är) till sättet nog så olika två systrar kan vara.

• Treåringen här hatar att förlora, och försöker hitta på egna regler för att just inte förlora. Jag märker det.
• Hon har energi som egentligen inte finns, klättrar högst i alla klätterställningar. Pojkar som är två år äldre står på marken och gapar
• Hon har ett jäkla temperament
• Hon är väldigt duktig på att räkna, och väldigt intresserad av siffror och bokstäver
• Hon är populärast i familjen, alla vet vem hon är. Och hejar vilt om man är ute och går.

  
     Familjen saknar jag inte alls, än sålänge. Förmodligen för att jag har daglig kontakt med dem och vet att jag kommer träffa dem (för) snart, nu redan om drygt två veckor. Saknar dock lite pinsamma familjesituationer. Jag saknar att sjunga i stämmor med Anneli (och pappa) medan vi (oftast pappa) tömmer diskmaskinen. Saknar också (lite) Ellens diverse övningar i samma utrymme, allt från självförsvar, till styrkeövningar (jag blir alltid kallad klen) eller Flashmob-träning.
     Anneli och jag har testat över skype, men att flumma tillsammans funkar tyvärr bäst live. Vi skämmer ut oss i Antwerpen om ett par veckor istället.

The one about Sverige

Den här låten vill jag sjunga till Sverigedemokraterna. Jag ska försöka göra det till verklighet de närmaste 4 åren.

The one about vänner och bekanta

Amsterdam sommaren-09, en mindre deprimerande bild av staden än från september-10

Igår var jag i Amsterdam, (eller ja, i förrgår, fredag, klockan är över 00.00) och träffade Charlie. Det är inte ofta jag har varit i en stad som jag har varit så sällan i, och vara så o-turistisk som igår. Vi träffades helt enkelt i Amsterdam för att det är mest logiskt för oss båda att ta sig dit.
      Vi pratade igenom hela eftermiddagen och kvällen, så himla skönt att äntligen prata irl ( in real life - i verkligheten, för mina lite äldre läsare) med någon man har känt längre än en månad. Det är en enorm skillnad mellan vänner och bekanta. Jag älskar att träffa nya människor och särskilt här i Wassenaar med au pairer som verkligen kommer från hela världen. Men, ett samtal blir alltid mer en intervju än en egentlig konversation. Det är trevligt, men det blir inget flyt i samtalet på samma sätt, inget anekdotberättande utan förklaringar så att hela historien tappar mening. Därför är det skönt att träffa någon som inte behöver få förklarat för sig hur Simrishamn ligger i förhållande till Tommarp, eller varför jag kan prata nederländska. Man kan börja konversera utan att förklara alla moment av historien i förväg.

    På tal om vänner och samtal så har jag precis bokat biljett till Hanna i Paris nästa helg. Jag ska åka buss dit med Eurolines, väldigt billigt, och väldigt enkelt att boka biljett. MEN, resan tar ju lååång tid. Jag kommer sammanlagt sitta på buss i 15 timmar, för att sen kunna tillbringa 65 timmar, varav kanske 50 vakna timmar (ja, 5 timmars sömn per natt får räcka) på min slutdestination. Min res-och sovtid (30timmar) motsvarar alltså 3/5 av min vakna tid hos Hanna (50 timmar). Rimligt tycker din ytterst matematiska bloggarvän.
     Jag ser fram emot Paris, och vitt bröd och vin och frukt, och såklart att träffa HANNA!

The one about Sverigedemokraterna

Alltså SD är så falska, det är det som stör mig mest. De försöker ta åt sig äran för folkhemstanken, och uppbyggnaden av densamma. Bullshit. Dessutom bildades partiet under 1980-talet. De blev inte vad de är i dag förrän för 5-6 år sedan, vilket är falsk marknadsföring av vad partiet står för. Nog för att de högst uppsatta politikerna ursprungligen är borgerliga, men det betyder inte att röstarna inte är desamma som på 1990-talet.

The one about D-D-D-DERBY!

Ikväll är det derby med stort D. För er som inte är så insatta i fotbollsallsvenskan innebär det matchen mellan Malmö FF och dess ärkefiende Helsingborgs IF. Och inte nog med att de två lagen är fiender (med stort F) utan de båda ligger i toppen av allsvenskan och kvällens match kommer i praktiken avgöra årets allsvenska. Jag är egentligen inte så intresserad, men idag är jag sjukt taggad! Jag fick ett mobilstrumpa från MFF- shoppen av mina kära systrar i födelsedagspresent, "för att jag inte ska glömma var jag kommer ifrån", det ska jag inte göra idag.
     Jag har försökt ladda ner så jag kan se matchen, men det går inte utanför Sverige, så nu ska jag istället ratta in rätt webbradiokanal och se om det funkar. Samtidigt är jag lite glad att jag inte är hemma och ser matchen live, för om, gud (eller nån) förbjude, Malmö skulle förlora, så vet jag en person som inte kommer vara sig själv på minst en månad. Jag ber er alla att ha överseende med min kära syster om så skulle va fallet.

Framåt Malmö, heja di blåe!

The one about skor, politik och svenskar

Igår var en underbar dag, trots att jag nog aldrig på en dag har sett så mycket regn, det regnade konstant, antingen mycket, eller lite, ösregn. Dagen i Haag spenderades med Johanna, som hemma bor utanför Ystad, sjukt sammanträffande! Vi bor en halvtimme ifrån varandra även här, så det kommer högst troligt bli fler dagar då vi träffas i Haag och äter sjukt god pizza och shoppar. Röstningen var nog en engångsföreteelse dock.

     

     Jag har lyckats byta mina H&M skor i Haag, fast jag köpte dem i Antwerpen. Det var oväntat med trevligt. Dragkedjan hade gått sönder (innan de använts). H&M skor är vad de är, billiga, oftast väldigt snygga, men med värdelös kvalitet. Det som jag också tycker är ett plus är att deras storlekar är små, 36orna sitter alltid perfekt på mig, och är inte, som från många andra märken, på gränsen till för stora.

 

     Jag är numera stolt att jag har lyckats locka en förstagångsväljare, som först var en (omedveten) soffliggare, till att rösta. Jag tycker man ska utnyttja sin demokratiska rätt. Önskar man då protestera mot hela systemet så röstar man blankt, men man finns.

     Jag hatar blocksystemet till årets val, hela den svenska politikens grundidé försvinner. Och om man då, som jag, ligger lite tråkigt i mitten, och kallar sig själv socialliberal (eller latteliberal eller mellanmjölk, eller valfritt annat mjölkord), så är man tvungen att rösta mer åt höger, eller åt vänster, än man egentligen hade velat.

     Tvåpartisystem är inte politik, utan en dragkamp, och så har även nu de svenska debatterna, efter blockbildningen, blivit mer och mer smutskastning på den andra parten, istället för att flera partier, som faktiskt har olika åsikter, har en relevant diskussion om dessa. Tvåpartisystem innebär också (i de länder som har endast två partier) mer ett personval än partival. Därför har jag, utan att säga på vem, koncentrerat mig på en viss person till riksdagsvalet, bara för att.

     Det visade sig för övrigt att jag och Johanna inte var de enda som hade bestämt sig för att rösta de två sista timmarna för utlandsröstning. Vi väntade i en och en halv timme på ambassaden. Det var en märklig känsla i den långa kön, som en liten Sverigeoas mitt i allt det internationella. En tjej, student (alla såg förresten ut som riktiga lundastudenter, fast i olika åldrar) som hade röstat sitt första val i Paris, och nu det andra i Haag. Hon såg det som en liten tradition att inte rösta i Sverige. Inspirerande att följa hennes modell, och råka bo utomlands vart fjärde år sådär. 

     Nu är jag alltså både färdigröstad och färdigkörkortad. Det känns vuxet.

(jag vet att bakrgunden till texten är vit, det är skitfult, men jag har försökt åtgärda i över en timme, och publicerat flera gången, nu ger jag upp. Jävla bloggverktyg, du vinner. Ska lära mig HTML)

The one about nattTV

Hittade detta på SvtPlay, nu, mitt i natten. Det här är bara trailern, men jag såg hela första avsnittet här. Pinsamt, ironiskt och hemskt, typisk Sissela Behn tragikomik. Dessutom The Shins som soundtrack i premiäravsnittet. Sevärt!

The one about diplomati

Om folk undrar:
1, ja, dagens bild är ett paintverk,
och 2, nej, jag har inte bytt namn till Johan Andersson

Denna vecka kommer förmodligen bli den mest diplomatiska veckan i mitt liv.
     Redan förra onsdagen fick jag bekräftat att jag officiellt är inskriven i Wassenaars kommun, samma dag var jag på IND (Immigratie- en Naturalisatiedienst) och fick ett litet klistermärke i mitt pass att jag har uppehållstillstånd. Det tog 5 minuter - EU är bra.   
     Förra veckan fick jag ett brev att mitt körkort är klart och nu befinner sig på Svenska ambassaden i Haag. Jag kan hämta det måndag - fredag, mellan 9 och 12, en månad framåt. 
     Imorgon är sista dagen för utlandsröstning, det är mitt första riksdagsval och jag ska infinna mig på Svenska Ambassaden även för detta. Jag tror inte det är många som blir förvånade att det är just imorgon jag ska rösta. (Så nej, jag har inte blivit mognare framförhållningsmässigt)  Ambassaden har öppet för val 9-12 och 18-20 imorgon (tisdag) och eftersom jag inte ska till Haag förrän på eftermiddagen, måste jag ta det sena skiftet.
     Praktiskt tänker ni... ta två flugor i en smäll, plus vuxenpoäng för körkort och röstning på en gång. Men, på mitt körkortspapper står det klart och tydligt 9.00 - 12.00. Och öppettiderna imorgonkväll är till för val - endast. Jag hoppas jag kan lirka ut det lilla rosa kortet även då. Annars får jag ta en ambassadtripp även på onsdag (undrar om det blir Duinrell-effekt här också) Jag funderar på att sova över på Svenska Ambassaden i Haag, det, om något blir nåt att berätta för barnbarnen (Om barn på 2040-talet inte blir imponerade av mina körkorts- och valhistorier)
     Sen att jag aldrig skulle ge mig på att köra här och att jag kanske inte kommer spendera de följande fyra åren i Sverige är lite en annan historia.

Dagens små betraktelser:

• Mina converse hatar mig, jag invigde dem för säsongen igår. Idag märker jag att sulan håller på att gå av, på båda skorna. Sen har jag fått bebiskräk på den vänstra nu också.
• Idag har jag råkat torktumla en finstickad kofta som inte borde torktumlas, tur det är (var) en M
• Idag har jag fått bekräftat att påståendet om de filippinska au pairerna stämmer. Jag var med treåringen vid en lekplats idag, och en annan au pair var där också, trevligt tänkte jag. Barnen lekte jättebra tillsammans, men en mobiltelefon var tydligen för intressant för att ha en ordentlig konversation med mig.
• Om mitt liv hade varit en amerikansk B-film, hade idag varit dagen då man visar att allting går bra. Jag tänker mig en lycklig låt och jag träffar andra au pairer och skrattar och har trevligt. Sen skulle man visa att jag cyklar med barnen till skolan, först en gång, när jag misslyckas, sen en gång när det går bra, sen skulle det "flyta på", symboliskt att sensommaren går till vinter och jag cyklar och årstiderna ändras.
• Jag funderar för mycket.

The one about kaffe och resor

Linnea, Eda, Mikaela och Kelsie. Kissträdet är det som skymtas i bakgrunden
Bild tagen av Aija

Min helg har bestått av kaffe, trevligt sällskap och (kallt) sommarväder (=svenskt juniväder).
     Igår fikade jag först med Kendall från Sydafrika och australiensiskan Renee, sen visade Renee mig runt Wassenaar på en liten cykeltripp. Det är sååå vackert överallt tycker hon. Det är vackert, men det är snarlikt Österlen, som Rörum och Gylleboskogen, fast med bättre cykelvägar. Hon visade mig bilder från Australien, så himla inspirerande! Lika imponerande som jag tycker att det är med ett hemmavideoklipp av hennes bror som försöker mata en känguru, tycker hon att det är när hon får se bilder från ett snöslaskigt Simrishamn. Hon har aldrig sett snö, så himla gullig tanke!
     Idag var det lite andra klimatvanor, en lettiska, en amerikanska (från Michigan) och tre svenskor tycker det är väldigt skönt i septembersolen. Jag hade en mysig eftermiddag med Aija, Kelsie, Eda och Mikaela. Sötast idag var när Aijas au pair-barn Nynke (4år) och hennes kompis blev kissnödiga, och plötsligt stod med neddragna trosor och kalsonger vid närmaste träd (Inget Rörum-träd denna gång, utan ett mitt-i-byn-träd) Vi låg dubbelvikta av skratt, men de fikande pensionärerna runtomkring såg mindre nöjda ut. ("Tar de unga mammorna inte hand om sina barn nuförtiden? Stå och kissa mitt bland folk...")   
     Jag bor alltså i Wassenaar, vilket invånarmässigt är en relativt stor ort (runt 26 000 invånare) men känns ganska "byig". I utkanterna, särskilt på vägen mot Haag, blir villorna större och större, här bor många icke-holländare. Jag själv bor i de mer normala delarna av Wassenaar, det betyder stora, men inte enorma, hus. Jag bor i ett radhus i tre våningar (inte själv då, utan med familjen), jättenära centrum. Vilket är bra om man, som jag, är en obotlig tidsoptimist och går hemifrån den tid man bestämt sig för att vara på cafeet. Men, eftersom jag bor som jag gör tar det cirka 4 minuter att befinna mig på plats, perfekt! Fashionably late, heter det då. Wassenaar är lite som Tomelilla goes Simrislund goes Lidingö, tror jag. Och, det är relativt lätt att komma härifrån, med buss till Haag eller Leiden.
      Jag har idag även fått två tecken, oberoende av varandra, att jag i framtiden ska resa med buss och inte med tåg, om jag inte känner för att bli ruinerad. Amerikanskan Kelsie ska resa runt i hela Europa bara med busslinjerna Eurolines. Samma tips fick jag innan idag av en vän till familjen Henne, som reser mycket mellan Haag och Antwerpen. Eurolines it is!

The one about ELINDAGEN

Black & white, just the way you like it

Idag, den elfte september, fyller min älskade, fina, underbara, vän Elin 18 år. Elin är lite yngre än oss alla andra, förstår ni, och jag vet att det är en efterlängtad dag för henne. Detta inlägget är förinställt på klockan 00.00 den 11e september år 2010. En stor dag, härmed kallad ELINDAGEN, av mig.

     Dessvärre har dagens datum inte alltid en positiv klang hos alla människor. Som de flesta vet inträffade terrorattackerna mot Worldtrade center, NYC, för 9 år sedan. MEN, som den positivt tänkande människa jag är, tycker jag att det ändå kan bli värre. Elin, du kunde ha varit född exakt ett år senare, den 11e september 1993, eller exakt ett år tidigare, den 11e september 1991. Då hade antingen din 18årsdag eller din 20årsdag inträffat 10 år efter terrorattackerna, den 11e september 2011. De stackars barn som är födda den 11e september 1993, firar dessutom sin 20-årsdag på 10-årsdagen av att förre utrikesministern Anna Lindh knivhöggs på NK i Stockholm, den 11e september 2003. Det kunde med andra ord (och siffror) varit värre.

     Som de obetydliga siffror 7 och 9 är, precis som 17 och 19, så hurrar vi på ELINDAGEN istället för 18- åringen Elin Olsson, Tågarps kändaste fotograf och modebloggare.

Grattis på födelsedagen ELIN!
Och jag säger som Hanna: present finns att hämta på lyckovägen 5, den är från oss båda.

The one about aupairande

Idag kom jag på världens bästa lek. Det som behövs är endast: 1 trött au pair, 1 energisk treåring som har studiedag från förskolan, en filt och en soffa. Filten och soffan är skyddet från de vilda djuren i djungeln. Man kan inte lämna soffan för då blir man uppäten. Om man hörs eller visar sig går man samma öde till mötes. Ibland får man viska och kika utanför filten, ibland. Hela leken avslutas (efter 45 (!) minuter) av att treåringen smyger ut i djungelnatten och dödar alla djuren. 
     Jag har nästan hela helgen och början på nästa vecka fullbokad för fika (ännu ett välanvänt svenskt ord svårt att översätta) med olika au pairer. Där gick de tre kilona som försvunnit sen jag kommit hit. Men det är trevligt att träffa andra i... hmm, samma livssituation.
     De flesta som är au pairer just i Holland har inte åkt via någon förmedling,. Många har, som jag, gått via sajten aupair-world.net, vilket är gratis. Men det kan gå fel. Det finns klara regler för olika länder på vad man som familj och au pair får, och inte får, göra. Men utan förmedling har man ingen att gå till om reglerna inte följs. Jag hade tur som kunde hälsa på min familj i förväg, det gav för mig direkt en känsla av att detta skulle bli bra.
     Jag har haft tur med familjen, väldig tur. Föräldrarna pratar inte över mitt huvud, utan ser mig som en tredje vuxen som ska informeras och meddelas i tid. I gengäld berättar jag ett par dagar i förväg vad jag har för mig. Jag hör en massa skräckexempel på saker som au pairer har fått stå ut med, både från mina egna vänner, och au pairvänners au pairvänner.
     Nu ska jag snart äta kyckling - om jag inte dör av hunger innan.

The one about besvikelse och bekräftelse

Idag har jag fått min första gråtattack sen jag lämnade Sverige.
     Jag har varit i Leiden, grannstaden, en gammal och väldigt vacker studentstad. Jag skulle göra ett test för att se om jag uppfyllde kriterierna för att gå en kurs i nederländska nivå 3. Allting kändes ungefär som när jag skrev mitt teoriprov. Lokalerna var liknande, jag gick dit själv, det kändes avgörande... En sak var dock annorlunda, jag trodde inte jag skulle klara teorin, men just det här kände jag att det kunde gå riktigt bra. Jag hade fel. I båda fallen. Här sitter jag med körkort (exakt 4 veckor sen idag faktiskt!) men utan kurs i nivå 3. Man skulle ha 80% rätt, jag hade 77%. Och ett undantag var inte på sin plats hos den fejkleende receptionisten.
     Jag tror inte att testet innehöll 100 frågor ens. Mycket möjligt att det bara innehöll 30 rätta svar, vilket betyder att om ett av mina fel hade varit ett rätt hade jag klarat det. Jag hade stavfel på ordet "file". "File" betyder bilkö, ett ord jag använder väldigt ofta, och jag verkligen känner att dess felstavning kan avgöra om min nederländska är tillräcklig eller inte. Hejdå nivå 3. Och ja, nämnde jag att nivå 2 är full nu i september? Och att kurserna inte startar upp igen förrän januari?

I väntan på buss hem var jag i psykiskt behov av att tröstshoppa och äta en fet wokbox till lunch. Jag köpte denna klänning på H&M-rea för 10 euro. Jag är trots att jäkligt bra på fyndshopping. Ytlighetsbekräftelse nummer 1.
     När jag sätter mig framför en dam på bussen får jag lite ont i mitt öra när hon utbrister, "Men GUUUD vad underbart hår du har!" (uppsatt i hästsvans och inte tvättat på tre dagar) "Så välvårdat(?) och tjockt och lockigt. Tänk att bara kunna sätta upp det och ändå blir det så fint". Det var trevligt att höra. Ytlighetsbekräftelse nummer 2.
    Min busshållplats i Wassenaar är för tillfället en byggarbetsplats. När jag kliver av bussen (med lite röda ögon efter besvikelsen och den tröstande thailändska wokboxen) får jag en vissling och ett "Hoi Meid!" (egentligen "Hej flicka", men ja, ni förstår. För övrigt två ytterst holländska ord, som nästan inte förekommer alls i flamländskan) från en av killarna där. Ytlighetsbekräftelse nummer 3.
      Under eftermiddagen var jag med treåringen på Duinrell, ett nöjesfält i här i Wassenaar(därav bilden). Vi två är där ganska regelbundet, och nu börjar personalen känna igen den ytterst söta duon. Ytlighetsbekräftelse nummer 4.

Nu ska jag sätta mig med Als spelling een kwelling is, egentligen en hjälpbok för mellanstadieelever med stavningsbesvär, och studera lite på egen hand. Titeln betyder ungefär "Om stavning är en plåga", väldigt passande men otrevlig titel efter idag. Får se om det kan bli en Intelligens-bekräftelse nummer 1 så småningom.

The one about hälsa

Jag har nog aldrig levt så regelbundet som jag har gjort de senaste tre veckorna, och med aldrig i det här fallet syftar jag främst på de senaste tre åren (min gymnasietid) av mitt liv. Ändå så har jag nog aldrig (=typ senaste 13 åren) varit så regelbundet sjuk på så kort tid.
     Det började med min odiagnostiserade allt-i-ett-sjukdom förra helgen. Vanligtvis är uttrycket allt-i-ett förknippat med något positivt, inte i detta fall. Mina samlade symtom kan inte räknas upp här (för känsliga läsare) men det var en del fel med mig, på alla håll och kanter så att säga.
     Kort därefter blev jag varannan-dag-förkyld, ett tillstånd som jag befinner mig i fortfarande. Det är som det låter, vissa mornar kan jag inte andas och det känns som att halsen har rivits sönder (som idag), andra känner jag mig helt frisk.
     Jag har bestämt mig för att mitt au pair-år ska bli ett fysiskt krävande, och ett lite mindre psykiskt krävande, år. Idag fick jag hålla mig till mitt eget löfte. När en tjej från Lettland, Aija (älskar hennes namn, så fint!), frågade om jag ville följa med henne på Zumba (se videon), fick jag helt enkelt säga ja. Eftersom det trots allt är en av mina sjukdagar idag, skippade jag ikväll, men nästa onsdag får jag stå mitt kast och vara pinsam (återigen - kolla videon). Det är inte det att jag inte vill träna, men hon kunde ju ha föreslagit simning eller aerobics, men Zumba... Ikväll ska Aija alltså dit och kolla läget för vår skull. Jag vet inte hur jag ska trassla mig ur det här, så jag hoppas helt enkelt på ett Zumba-underkänt från hennes sida.

Dagens upptäckter:

• Det börjar bli höst i Wassenaar, det var nära vant-läge i morse på cykeln
• En 19-årings nytvättade hår är den roligaste leksaken som finns för en 10-månades bebis med jordnötssmör på händerna (undrar om det kanske är bra för håret...?)
• Jag vet sen länge att jag kan tänka på mer än ett språk, men jag brukar ha mina "språktänkarperioder", ett i taget. Detta är förmodligen första gången i mitt liv som jag varje dag tänker på tre olika språk
• Samtliga telefoniaffärer i Wassenaar (två) har antingen obeskrivligt inkompetent personal eller också otroligt otrevlig (typ "lilla flicka, bekymra inte din lilla hjärna med dina oväsentliga teknik-problem")
• Jag har insett att det kommer bli väldigt svårt att lämna familjen efter ett helt år här. Det blir som att åka hemifrån, igen - fast värre, för jag är inte lika förankrad här som i Tommarp, vilket betyder att jag inte heller kan komma tillbaka på samma sätt.

The one about my 25 random things

För ett tag sen på facebook kunde man skriva 25 olika saker om sig själv, för att sen tagga 25 vänner som skulle göra detsamma. Jag blev lite återinspirerad, och eftersom jag inte gjort det än, så kommer här mina 25. På engelska, för jag är så himla internationell.
 

1. 1. I first read Charlie van Houwelingen’s version of this, to get some inspiration. I think he is the only one of my friends who’s actually done this.

2. I love the concept of the EU, although I don’t like many things within its politics. I like to think myself as a European instead of a Swede

3. In the future, I’d love to have a very well-paid job, not that I think money is everything, but it surely makes life in the western world much easier

4. I like the word “style”, instead of fashion, and what different clothing does to a person’s image and identity

5. I love music, but hate putting playlists together. I haven’t found out why yet.

6. I’m impressed with all the different bike-constructions they have in Holland, the word ‘bike’ has gotten a whole new meaning to me since I came here

7. I got an exceptional for my written English in my CAE-certificate

8. I like to wear high heels, and think I manage to walk quite well in them

9. Internet and tampons are probably the two best inventions ever

10. If the only political issue in Sweden would be school, Folkpartiet would get my vote

11. I think, and hope, that I will live in Belgium for at least one year during my life

12. I think many radical feminists talk bullshit, that’s why I don’t call myself a feminist , even though I am one

13. I’m addicted to Sex and the City and caffeine

14. I think the EURO is genious. I don’t know all the economic issues behind it, but hey! It’s very practical

15. I am one of the worst and most awkward dancers ever (But I love to dance, so I don't care at all)

16. I love How I met Your Mother, although I’m not impressed with all the Barney-wannabees out there. I’m not even sure I would like the real Barney. He’s awful, but awfully funny.

17. I hate to have things explained to me, which I already know. I get the feeling people underestimate my abilities. It’s the worst criticism of all

18. If I get the energy, I would love to learn to speak French fluently and learn to play the piano really good

19. I always cry with the movie Bruce almighty, but I think it’s really bad

20. When I have children, I would like to have at least 3 or 4 years between them, since I’ve never liked the fact that my sister is only 14 months younger

21. I think meeting my friend Hanna is probably one of the best things that has happened to me

22. More than the rumor of Swedes as being  tall, blond and blue-eyed, I believe in the one of them (us?) being well experienced and educated within the area of sex

23. If someone sponsored me, I can see myself studying for very many years, I like learning things

24. Of the three languages I know the best (Swedish, Dutch and English) there are one word of each, which I find hard to translate - lagom, knuffel and nice - words I use very often

25. I write these things in English so that my host parents understand them, because I am a very kind au pair :)

The one about måndag

Idag är det måndag. Måndagar är min jobbiga jobbedag. Inte för att jag inte tycker det är roligt att vara med barnen. Men en heldag ensam med dem, efter två och en halv dag ledigt (från fredag eftermiddag), kommer lite som en chock.
     Ändå är det lite svårt att skilja på det här med jobb och inte jobb. Jag bor ju där jag jobbar, och var går gränsen? Jag kan ju inte ignorera barnen bara för att jag är ledig och föräldrarna är hemma. Jag brukar tänka för mig själv att jag inte ska göra grovgörat, typ bada eller mata. Men att leka lite ser jag inte som jobb, så det gör jag ändå om jag är hemma. Brukar dock ha min egentid på helgfrukostarna, DÅ ignorerar jag, och avbryter inte för plocka upp en 10 månaders baby som försökt stå, men misslyckats, eller leker cirkuskonster med 3-åringen.
     Idag har jag lämnat N på skolan, med båda barnen på cykel. Det gick förvånansvärt bra, men nu sitter jag här medan S sover och kände att det nog ändå var ganska krävande. Inte själva cyklandet, men av- och påstigning, med låsning, och sätta i stolarna, och få med ryggsäcken och få ut cykeln ur skjulet... Så nu sitter jag här, med en extrastor kopp kaffe (and Darien, if you read this, yes I made a dubble one) och känner mig lite mörbultad.

The one about nya människor

Dariens (pappan i familjen) tips på youtubeklipp. Titta, lyssna och njut, detta är så bra!

Idag har jag träffat två andra au pairer, Renee från Australien och Kendall från Sydafrika. Lite galna men väldigt trevliga tjejer. Jag skulle egentligen träffa Renee långt innan, men sen blev jag sjuk, och sen skulle jag till Antwerpen, och sen... Men idag, äntligen, sågs vi.
   
Nu har jag lärt mig några Au pair i Wassenaar - do´s and dont´s.

• Att alltid ha en "backup" med när du träffar en ny au pair, för många är tydligen "märkliga" (jag antar att jag inte hamnade i den kategorin eftersom de nämnde detta för mig, och ville träffas igen)
• Att inte bli vän med de filippinska tjejerna, för de umgås ändå bara med varandra, och är otrevliga
• Att alltid junkfood tillsammans med andra au pairer, om värdfamiljerna vill uppfostra sina barn hälsosamt
• Hitta på namn på au pairer du träffar med konstiga namn, tex från Östeuropa, för du kommer ändå aldrig lära dig det riktiga namnet (det här gäller nog mest för de 100% engelskspråkiga au pairtjejerna)
• Det är ingen mening med att lära dig nederländska här (om du inte redan kan det) för alla barn förstår ändå engelska

The one about the modestad

Meir - den stora shoppinggatan (bokstavligt och bildligt)

Antwerpen uppfyller verkligen sin stämpel som modestad. Det märks att människorna har koll och man klär sig i allmänhet väldigt snyggt. Det är dessutom lätt att bejaka sitt modeintresse för shoppingmöjligheterna är underbara. På Meir, den enormt breda och långa gågatan, är det lätt att ta sig fram och de flesta internationella kedjorna har butiker här (H&M, Vero Moda, New Yorker, Zara, Mango, Urban outfitters...)

Antwerpse Modeacademie, Modenatie, på Nationalestraat

Antwerpen har många nya designers, och i kvarteren runt Modeakademin finns många små butiker med deras verk. Väldigt snyggt, dock tycker inte plånboken det, så det är bättre att gå runt och se kvarteren som ett uppdaterat modemuseum, och bege sig till budgetkedjorna och se om de har något liknande. Dessutom är designernas skyltfönster menade att vara mest som konstutställningar. Har varit här ett par gånger med min mormor och kikat runt.
     Du ska också bege dig hit för att se de mest extrema konst-mode-nördarna med kläder som inspirerar, eller deprimerar.    
     Den belgare (från Flandern, icke att glömma!) som tveklöst är den mest kända, och har studerat i Antwerpen är Dries van Noten. Galet snyggt oftast.

Dries van Noten, höst 2010

Belgiskornas egna stil är väldigt inspirerande. En blandning av skandinaviskt och franskt enligt mig. Är lite för feg för att själv gå fram och ta foton av folks stilar, men har låtit andras bilder visa min sammanfattning. Mycket ballerinaskor, klassiskt och romantiskt, sjalar, särskilt i jordnära färger.
     Stooora väskor, ofta i läder eller imitation. Nästan ingen springer omkring med en så kallad liten "mammaväska" över axeln, utan det är stort och praktiskt som gäller.
     Nu i September är det många som kör kombinationen stövlar/boot + bara ben, antingen med en söt klänning, eller korta shorts. Jag har haft svårt för denna kombinationen innan, men har insett att den inte är så opraktisk som jag har trott, och dessutom väldigt snygg. Jag tror anledningen är att det är svårt att bära upp i Sverige, där det känns antingen som sommar eller höst, och inte sensommar/tidig höst.

The streets of Antwerp

Antwerpen är verkligen en inspirationsstad. Om jag lyckas få igång mobilen till datorn så kommer mina egna antwerpska shoppingfynd upp så småningom.

The one about trygghet

Nu sitter jag hemma hos min lille-moster (hon är 40...) och hennes familj, och mina sma kusiner (nu 13 och 15) och känner mig trygg. När jag var liten och vi kom till familjen i Belgien hatade jag delar av det. Jag hatade att alla skulle träffa oss, att allt var planerat i minsta detalj sa vi skulle hinna med. Jag hatade att vi alltid skulle fa ihop en aktivitet som alla 8 (skiljer 9 ar mellan äldsta och yngsta) kusiner tyckte om, jag hatade att ingen verkade lyssna och att bli behandlad som yngre än jag var, bara för att jag var äldst. Nu har jag kommit hit av just den anledningen - att känna mig liten och lata andra planera. "Linnea, blir det bra om..." "Ja, det blir perfekt."

13-aringen? Ja, det är den lille pojken till höger om mig pa bilden, forra sommaren.

Idag har jag fatt min första gonattkram pa tva veckor (det räknas inte med barnkramar, hur mysiga de än är). Det var dessutom min kram, tillägnad min nattsömn. En alldeles spontan lang myskram av en jämnlang (jävlar han har vuxit!) 13-arig pojke. Det var svart att inte bli rörd.

Varför vill man va stor när man är liten? Och liten när man är stor? Idag slog den efterlängtade vuxenheten mig oförberett i huvudet.

The one about Antwerpen

Idag ska jag bege mig till min andra hemstad, förutom Tommarp, Antwerpen. Där jag ska jag spendera min födelsedag efter ett väl utarbetat program gjort av mina mostrar och kusiner. Det enda jag vet är att program-paketet innehåller sovmorgon, mat och shopping - så jag är nöjd!
Att få shoppa sin egen födelsedagspresent är, om möjligt, bättre än själva shoppingen i sig. Presentköparen tenderar dessutom att bli lite mer generös när mottagaren är med. Särskilt om man kör på det svenska sättet: "Nä, du behöver inte ge mig nåt dyrt... nä, alltså jag klarar mig ändå, just detta kan jag betala själva, jaha, okej - tack!"

Hanna i Antwerpen på vår tågresa-09

Stadsatmosfär är nåt av det bästa som finns, jag kan bli innerligt glad av stressade människor och höghus. Om jag inte är stressad själv hittar jag verkligen ett lugn då, svårt att beskriva. Jag går gärna omkring helt själv och inspireras av andra människor och drömmer lite halvt.
Måste försöka få usb-kabeln till mobilen att fungera till datorn, så länge får det räcka med bilder från min kära dators bildarkiv. So long cowboys!

The one about the 19-årskris...

Öresundsbron - en mycket pedagogisk gestaltning av mitt kliv ut i världen (=Holland)

På torsdag fyller jag 19. 19 är en mellanålder, precis som 17, en ganska värdelös ålder att fylla. Jag skulle ju egentligen inte blogga, en blogg är ett onödigt krav. Att starta en blogg är min 19-årskris, priset jag får betala för att jag har en obetydlig siffra i min personlighetsbeskrivning ett helt år framåt. Ålder: 19, Bostadsort: Wassenaar, Holland. Välkommen.