Min trygga hamn(stad)

Som ett svar på min nya bloggrubrik så kom alltså mitt första inlägg för året igår, den 20e januari. OCH jag slutar med månadstema i bloggen, det blev jobbigt.
     Rubriken återspeglar också det som jag känner är syftet med mitt år här, ett som dock inte kräver för mycket intelligens (usch det lät snoffsigt och dumt), att inte behöva plugga, helt enkelt. Därmed inte sagt att det inte är ett psykiskt krävande år, eller att jag behöver just tänka på så sätt att jag behöver planera och vara alert. Vissa veckor är riktigt jobbiga, fysiskt och psykiskt. Detta är en sån vecka. Det är ingens fel, men mitt "jobb" (säger fortfarande inte jobb, jag säger "när jag är med barnen", men i skriven text låter det inte riktigt politiskt korrekt) handlar om människor och att passa in i ett familjeliv är inte alltid konsekvent eller regelbundet. Det har varit tidiga mornar, jobbiga hämtningar med trötta barn och på den fysiska biten en bebis som helt plötsligt blivit ett barn på 15 månader och inte lika lätt att släpa runt på som för fem månader sen.
    I helgen ska jag till Antwerpen, eller ja, dess förorter. Det som förr var platsen som jag förknippade med ett yrande till så många släktingar som möjligt och ett hektiskt schema, är nu min frizon och min trygghet. Jag ska hem om i helgen helt enkelt.