"Lalalala, ni gillar väl tunna pepparkakor ungar?"

I veckan har vi, jag, Noa (snart 4) Sandrea och Aija, bakat speculaas, eller "belgisk pepparkaka" som alla Gärsnäsbarn så käckt döpte det till under tidigt 00-tal.
    Vintern har kommit till Holland och med december årets absolut största (kommersiella) högtid, Sinterklaas. Det ska firas i helgen, den 5e december (för att inte skapa förvirring för de ovan nämnda Gärsnäsbarnen så firas samma sak i Belgien morgonen efter, den 6e). Jag är nästan lika förväntansfull som ett barn inför helgen, hela stämningen innan är vekligen som den innan julafton.
     På tal om stämning så kan den verkligen komma till mig var som helst. Just nu har jag den där mysiga känslan i maggropen när stämningen har fastnat på rätt ställe liksom. Jag kräver inte så mycket, en kopp te, lite speculaasbak, och jag är hemma. Det har nog att göra med mitt nomadblod, som jag är övertygad om att jag har fått nånstans ifrån. Hemma behöver inte vara hemma som i en plats, utan mer som i en känsla. En sak är säker, när det är snö utomhus, är mitt hemma inomhus.