A Swedish girl in Paris: Part une & deux

Jag och Hanna, skrattandes åt värdelös humor, vid Monmatre

Förra helgen var jag i Paris hos min kära Hanna. Det var en trevlig och intensiv tvådagarsvistelse. Sist vi var tillsammans i denna underbara stad var det under betydligt turistigare och varmare omständigheter. Nu pratade vi mest om småbarn och våra jobbiga(?) liv.

     På lördagen var vi vid La Basilique du Sacré Coeur [La Bassilik dö Sakre kör] vid Monmatre [Måmatr], vi åt crepes och tittade på (andra) turister. Vi köpte vykort på Place du tertre [Plass dy tätr] och Hanna köpte en nyckelring i form av Eiffeltornet, som hon betonade att man bara kunde ha om man faktiskt bodde i Paris (misstänkte dock starkt att alla köpare inte följer den devisen). På kvällen gick vi (jag, Hanna och Hannas vän Hanna) ut - i Paris! Det var ganska fräckt att vandra runt i klackar 50 meter från triumfbågen, men priserna var ganska fräcka också. Vi träffade parisaren Maxime som enligt egen utsago hade pluggat i Uppsala, hans kunskaper i svenska motsade dock detta ganska starkt, men han var en trevlig prick.

     Söndagen spenderades i de judiska- (tillika bög-) kvarteren runt Marais. Traditionellt är söndagen inte festdagen inom Judendomen, så det har blivit grejen här att ha söndagsöppet. Vi åt bakis-falafel och det var magiskt gott. Vilken effektivitet de hade i köket! Tio män på cirka två kvadratmeter, som alla såg helt oberörda ut av varandra, kastade ut falafeln till hungriga parisare och turister. Mannen som tog emot beställningar representerade enligt min spekulation båda de övre nämnda kvarterskategorierna (homosexuell man av judisk härkomst?). På kvällen åt jag tillsammans med Hannas värdfamilj, anka med stekta äpplen (jag tog så mycket att jag skämdes lite).

     Min kära vän Hanna är tidspessimist i ett avseende: när det gäller att åka långt, kollektivt. Gäst som jag var satte jag mig snällt på bussen, och tåget, och metron, tidigt måndag morgon, för att säkert komma på Eurolines-bussen i tid. Väl framme vid bussterminalen spenderade jag två timmars(!) väntan med att prata med en fd Gävlebo, numera jobbande på McCafe i Paris. Han var väldigt trevlig, hade dessutom själv jobbat som au pair ett år i England och om jag inte misstar mig hade han nog platsat i Marais-kvarteren även han.

Lagom existerar inte under mina Paris-vistelser. Det är 40 eller 4 grader.

Uppmärksammat, i, kring och om Paris

• Jag är väldigt tacksam för vilka au pairbarn jag har fått äran att ta hand om
• Jag är, på riktigt, lite orolig över min svenska. Inte när jag skriver, för den kontrollerar jag i efterhand, men det mer spontana talet kändes lite ovant. Jag råkade vid ett tillfälle säga "mina bener" (mina ben) och det tog verkligen priset
• Väldigt många unga fransmän kan prata bra engelska. MEN, om svaret på frågan "Do you speak English?" är "littöl" (a little), är det oklokt att starta en konversation. Deras "littöl" är nämligen inte som den 45-åriga medelsvenskens "ä littol" (a little) för fransmän är bättre på att framhäva sanningen - "littöl" betyder helt enkelt a little.
• Det kan vara vansinnigt kallt i september i Paris, och då är en jacka i fejkskinn från Lindex barnavdelning inte att rekommendera
• Jag håller sakta men säkert på att utvecklas till en renodlad lattemamma (denna tanke har ingen direkt koppling till Paris, bara att jag, på samma sätt som här i Wassenaar, pratade småbarnsprat och drack kaffe i Paris)
• Varför finns inte McCafe i Sverige? Det är genialiskt, gott kaffe till halva priset. Tror mig ha skymtat en skylt i Haag och ska spana nästa gång jag kommer dit.
• Jag har fått bekräftat att jag har trogna läsare (=5) som vill höra om Paris och tycker min bloggning är slö.
• Eurolines är inte så noga med tider