Idag har jag fått min första gråtattack sen jag lämnade Sverige.
Jag har varit i Leiden, grannstaden, en gammal och väldigt vacker studentstad. Jag skulle göra ett test för att se om jag uppfyllde kriterierna för att gå en kurs i nederländska nivå 3. Allting kändes ungefär som när jag skrev mitt teoriprov. Lokalerna var liknande, jag gick dit själv, det kändes avgörande... En sak var dock annorlunda, jag trodde inte jag skulle klara teorin, men just det här kände jag att det kunde gå riktigt bra. Jag hade fel. I båda fallen. Här sitter jag med körkort (exakt 4 veckor sen idag faktiskt!) men utan kurs i nivå 3. Man skulle ha 80% rätt, jag hade 77%. Och ett undantag var inte på sin plats hos den fejkleende receptionisten.
Jag tror inte att testet innehöll 100 frågor ens. Mycket möjligt att det bara innehöll 30 rätta svar, vilket betyder att om ett av mina fel hade varit ett rätt hade jag klarat det. Jag hade stavfel på ordet "file". "File" betyder bilkö, ett ord jag använder väldigt ofta, och jag verkligen känner att dess felstavning kan avgöra om min nederländska är tillräcklig eller inte. Hejdå nivå 3. Och ja, nämnde jag att nivå 2 är full nu i september? Och att kurserna inte startar upp igen förrän januari?
I väntan på buss hem var jag i psykiskt behov av att tröstshoppa och äta en fet wokbox till lunch. Jag köpte denna klänning på H&M-rea för 10 euro. Jag är trots att jäkligt bra på fyndshopping. Ytlighetsbekräftelse nummer 1.När jag sätter mig framför en dam på bussen får jag lite ont i mitt öra när hon utbrister, "Men GUUUD vad underbart hår du har!" (uppsatt i hästsvans och inte tvättat på tre dagar) "Så välvårdat(?) och tjockt och lockigt. Tänk att bara kunna sätta upp det och ändå blir det så fint". Det var trevligt att höra. Ytlighetsbekräftelse nummer 2.
Min busshållplats i Wassenaar är för tillfället en byggarbetsplats. När jag kliver av bussen (med lite röda ögon efter besvikelsen och den tröstande thailändska wokboxen) får jag en vissling och ett "Hoi Meid!" (egentligen "Hej flicka", men ja, ni förstår. För övrigt två ytterst holländska ord, som nästan inte förekommer alls i flamländskan) från en av killarna där. Ytlighetsbekräftelse nummer 3.
Under eftermiddagen var jag med treåringen på Duinrell, ett nöjesfält i här i Wassenaar(därav bilden). Vi två är där ganska regelbundet, och nu börjar personalen känna igen den ytterst söta duon. Ytlighetsbekräftelse nummer 4.
Nu ska jag sätta mig med Als spelling een kwelling is, egentligen en hjälpbok för mellanstadieelever med stavningsbesvär, och studera lite på egen hand. Titeln betyder ungefär "Om stavning är en plåga", väldigt passande men otrevlig titel efter idag. Får se om det kan bli en Intelligens-bekräftelse nummer 1 så småningom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar