tisdag 7 september 2010

The one about hälsa



Jag har nog aldrig levt så regelbundet som jag har gjort de senaste tre veckorna, och med aldrig i det här fallet syftar jag främst på de senaste tre åren (min gymnasietid) av mitt liv. Ändå så har jag nog aldrig (=typ senaste 13 åren) varit så regelbundet sjuk på så kort tid.
     Det började med min odiagnostiserade allt-i-ett-sjukdom förra helgen. Vanligtvis är uttrycket allt-i-ett förknippat med något positivt, inte i detta fall. Mina samlade symtom kan inte räknas upp här (för känsliga läsare) men det var en del fel med mig, på alla håll och kanter så att säga.
     Kort därefter blev jag varannan-dag-förkyld, ett tillstånd som jag befinner mig i fortfarande. Det är som det låter, vissa mornar kan jag inte andas och det känns som att halsen har rivits sönder (som idag), andra känner jag mig helt frisk.
     Jag har bestämt mig för att mitt au pair-år ska bli ett fysiskt krävande, och ett lite mindre psykiskt krävande, år. Idag fick jag hålla mig till mitt eget löfte. När en tjej från Lettland, Aija (älskar hennes namn, så fint!), frågade om jag ville följa med henne på Zumba (se videon), fick jag helt enkelt säga ja. Eftersom det trots allt är en av mina sjukdagar idag, skippade jag ikväll, men nästa onsdag får jag stå mitt kast och vara pinsam (återigen - kolla videon). Det är inte det att jag inte vill träna, men hon kunde ju ha föreslagit simning eller aerobics, men Zumba... Ikväll ska Aija alltså dit och kolla läget för vår skull. Jag vet inte hur jag ska trassla mig ur det här, så jag hoppas helt enkelt på ett Zumba-underkänt från hennes sida.

Dagens upptäckter:
  • Det börjar bli höst i Wassenaar, det var nära vant-läge i morse på cykeln
  • En 19-årings nytvättade hår är den roligaste leksaken som finns för en 10-månades bebis med jordnötssmör på händerna (undrar om det kanske är bra för håret...?)
  • Jag vet sen länge att jag kan tänka på mer än ett språk, men jag brukar ha mina "språktänkarperioder", ett i taget. Detta är förmodligen första gången i mitt liv som jag varje dag tänker på tre olika språk
  • Samtliga telefoniaffärer i Wassenaar (två) har antingen obeskrivligt inkompetent personal eller också otroligt otrevlig (typ "lilla flicka, bekymra inte din lilla hjärna med dina oväsentliga teknik-problem")
  • Jag har insett att det kommer bli väldigt svårt att lämna familjen efter ett helt år här. Det blir som att åka hemifrån, igen - fast värre, för jag är inte lika förankrad här som i Tommarp, vilket betyder att jag inte heller kan komma tillbaka på samma sätt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar